- Det är faktiskt synd om mig

Allting var bra, tills jag kom hem. Håller på att försöka få Eddie (kattungen) rumsren så då måste man vara beredd på minsta lilla tecken att det ska "hända" något. Så jag satt och vara beredd i soffan och så hör jag hur han piper och krafsar så jag springer till hörnet där han är tar upp honom och sen när jag reser mig upp igen det är då det händer.
Jag slår huvudet i ett dörrhandtag och det är inte en liten lätt smäll det är hur hårt som helst. Jag ser i alla fall att det börjar blinka stjärnor i ögonen, att fåglarna snurrar runt huvudet och kvittrar (som det gör på Kalle Anka..) och hur bulan växer och växer. Så nu sitter jag här med en sjudundrandes huvudvärk samtidigt som jag mår illa och helst av allt skulle vilja stoppa fingrarna i halsen och få ut allting "ont" som finns i min kropp för tillfället. Fan för det här, min dag som var så bra fram till dess...

Kommentarer

En kommentar tack:):

Ditt namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (bara jag som ser..):

Bloggadress (eller liknande..):

Nu är det bara att skriva ...

Trackback