- Samma visa varje gång.
I alla fall så skulle jag hälla ut massa vatten på golvet på altanen så mamma kunde skrubba där senare. Och tydligen så stod ju hon där och fick några droppar på sig. Hon blev i alla fall helt galen och skulle anfalla, så jag springer in i köket och håller i dörren så hårt jag kan men hon är ju en aning starkare plus att hon hade mord i blicken och drar och drar i det stackars handtaget. Till slut så orkar jag inte hålla emot längre och släpper vilket gör att hon ramlar i det skitiga vattnet på altangolvet. haha och fan va kul det var..
Efter det så anföll hon mig med fönsterputsen så sitter fortfarande och hostar och det rinner ur mina rödsprängda ögonen. Men det är det fan värt. det såg så jävla roligt ut :P
- Pinsamt, ångest...
Men i alla fall, helt okej tills allt vänder. Blir så less på att folk ska snacka, eller inte snacka - typ lägga sig i mina tankar, funderingar och mitt liv. Låt mig leva som jag vill, säger jag en sak behöver inte det betyda så extremt mycket. Kan lika bra vara något jag bara tyckte för stunden eller kände just precis då.
Men nu blev det här världens grej, i alla fall för min del. Allting känns så extremt jobbigt nu! Hur fan ska jag ta mig ur det här utan att det blir mer pinsamt än vad det är. Det är inte jag som gjort något fel men det är jag som blev satt utsatt för det. Världens löjligaste grej kanske, men det är PINSAMT! ÅNGEST är vad jag har nu!
- Bra dag, dålig dag!
Igår var det i alla fall en bra dag, så får hoppas på att humöret håller sig på topp några dagar till.
- Tårar...
Nu kan jag bli glad igen.
Underbart att gråta tårar av lycka.
- Don Omar
- Låt mig vara arg om jag vill, det går nog över.
Skulle vilja veta varför allting blir såhär, känns som att hela världen är emot mig.
Vill lägga mig i sängen och aldrig mer kliva upp.
Vill få ordning och reda på allting.
Vill att den här dagen aldrig skulle ha blivit av.
Vill att min katt ska komma hem, saknad till tusen!!
Vill veta varför allting blev som det blev.
Jag bara vill en massa, men ingenting blir som jag vill.
Stör mig på alla ljud som är.
Stör mig på alla människor som inte förstår.
Stör mig på alla syner jag ser.
Stör mig på att det har blivit såhär.
Stör mig på allt som inte är som jag vill att det ska vara.
Jag vill inte störa mig på saker, men det hjälper inte kan inte sluta irritera mig.
Låt mig vara deppig.
Låt mig vara ledsen.
Låt mig vara arg.
Låt mig vara förbannad.
...för det är mitt sätt att se till så jag bli glad igen. Och jag vill ingenting hellre än att vara glad.
Att skratta för att det är roligt.
Att le och ha en mening med leendet.
Att må bra av en anledning.
Att gråta tårar av glädje istället för tårar av sorg.
Att vara mig är ingen dans på rosor. Det är bara mitt liv och man får göra det bästa av situationen.
- Man umgås tydligen så.
- Jag saknar dig.
Mamma är snäll hon, men bara ibland! Hon ställer upp och skjutsar mig hem från jobbet vareviga kväll vilket är guld värt. Men däremot så kan hon inte låta bli min hylla som jag så gärna ville måla på mitt eget sätt utan synpunkter. Stressad som hon är så lär jag knappt hinna röra penseln (eller rollern som hon tvingar mig att använda..) . Ska i alla fall dit en stund i morgonbitti och se om jag hinner måla lite innan hon tar över.
Kvällen vill jag inte tillbringa för mig själv. Men ser dessvärre ut som att jag inte har något val. Kommer ju inte så långt. Jag saknar min bil..
- Aldrig mer
- Inte bara cigaretter
Blev en sväng till Veterinären för återbesök med katten, fick en ny tid om en månad. Underbart, tur att man får något att göra i alla fall.
Annars då, jo det är storm vilket har gjort så det inte finns någon ström. Och jag förstår inte vad man ska sysselsätta sig med om det inte finns ström. Tänkte den smarta tanken att jag skulle vara duktig och tvätta lite kläder nu när ändå inte tvn fungerar och batteriet på datorn kommer dö inom loppet av tio minuter. Men vem fan kan tvätta kläder utan ström om man inte vill tvätta förhand. Äsch kom ju på det innan jag hade lämnat soffan i alla fall men istället kom jag på att jag kunde dammsuga och där tog det lite längre tid att inse att dammsugaren faktiskt också behöver ström.
Gick till dammsugaren startade den, och ingenting hände så kollade om kontakten satt i och det gjorde den och blev arg över att den var trasig innan jag kom på att det inte fanns någon ström.
Fatta så jävla beroende man kan vara? Det är fan sjukt!
- Skulle bara meddela att jag överlevde.
Men på tjugo minuter han vi åka från Sofie, till kyrkbyn för toalettbesök, sen hem till Mandy och sen till mig. Eller det tog 19 minuter. Ibland är det ju bra att det går att köra fort för annars hade ju jag missat början på Big brother istället så var jag tvungen att sitta och vänta på att det skulle börja.
Nu väntar sängen, skjutsa mamma till jobbet i morgon för att sedan åka till veterinären.
- Något bra av något värdelöst
Kämpar mig upp ur sängen klockan åtta för att hinna platta håret och allt annat oviktigt. Eller det är ganska viktigt att platta håret då det står åt mer än alla håll när jag sovit med blött hår. Plockade ur diskmaskinen och startade en maskin med tvätt och sen kom Sofie i alla fall och hämta, in till Uppsala. Hittade lite skor på rean och gick till Darkwell till prick tolv då dom öppnar. Går in och får reda på att vi måste vänta en vecka till med att byta stav. ÅÅH jag som stört mig på den sjukt långa staven i flera dagar redan och så måste man vänta en vecka till...
Så med andra ord så kunde jag lika bra ha kunnat stanna hemma, städat och dammsugit (typ inom samma kategori!) och varit allmänt duktig istället för att åka till Uppsala och sen betala 100 kronor för att komma hem med tåget - katastrof!
Men blev ju tre par skor rikare och några hundra fattigare. Kanske är värt det!
Allt från mig.
- Partypics (några bara!!)
Trodde att det fanns många fler bilder att visa, men det fanns det inte. Bara massa konstiga på typ, en ölflaska, en hand, halva människor eller 500 olika egobilder på Mandy. Jag har förövrigt en speciell mapp på datorn som jag lägger alla bilder på Mandy, anledning; jo, för att varje gång jag råkar ha min telefon eller mobil i hennes närhet tar hon den och knäpper hundratals bilder på sig själv, där hon gör olika poser och putar med läpparna. Förlåt att jag berätta Mandy men det är bara sanningen.
- Mest för dig Evelyn.
Då Evelyn började gnälla häromdagen om att jag aldrig bloggade, så funderade jag en stund på att börja igen men gav upp lika fort. Anledning; Igår när jag satt mig vid datorn och skrev ett inlägg om alla händelser som varit runt mig sen sist (ingenting viktigt!! men ändå!), laddat upp lite bilder och verkligen lagt ner hela min själ i just det inlägget och när jag var färdig så ringde mamma, pratade med henne en stund och när jag tittar på datan så hade den dött av batteribrist. Starta den igen för att inse att mitt inlägg inte finns kvar. Tog det som ett tecken från ovan - jag ska nog inte blogga något mer punkt och slut.
Men sen kom Dagen med stort D (den här dagen som är idag..) och jag fick ett konstigt sug av att blogga. Har ingenting vettigt att skriva om men vill ändå blogga. Så börjar med att skriva det här helt meningslösa inlägget medan jag lägger in bilderna från kameran som jag ska använda mig av för att slippa skriva något mer meningslöst inlägg. Får se hur det går med bloggningen den här gången. Önska mig lycka till.
Det här inlägget är skrivet för EVELYN ANGLEHEDS skull :)