Linda.Anna.Eriksson

Deprimerad, ledsen, arg och helt jäla förbannad. Vet egentligen inte vad problemet är. Känner för att sätta mig ner i min ensamhet och bara gråta. Är så förbannat jävla less på allting.

Skulle vilja veta varför allting blir såhär, känns som att hela världen är emot mig.

Vill lägga mig i sängen och aldrig mer kliva upp.
Vill få ordning och reda på allting.
Vill att den här dagen aldrig skulle ha blivit av.
Vill att min katt ska komma hem, saknad till tusen!!
Vill veta varför allting blev som det blev.
Jag bara vill en massa, men ingenting blir som jag vill.

Stör mig på alla ljud som är.
Stör mig på alla människor som inte förstår.
Stör mig på alla syner jag ser.
Stör mig på att det har blivit såhär.
Stör mig på allt som inte är som jag vill att det ska vara.
Jag vill inte störa mig på saker, men det hjälper inte kan inte sluta irritera mig.

Låt mig vara deppig.
Låt mig vara ledsen.
Låt mig vara arg.
Låt mig vara förbannad.

...för det är mitt sätt att se till så jag bli glad igen. Och jag vill ingenting hellre än att vara glad.
Att skratta för att det är roligt.
Att le och ha en mening med leendet.
Att må bra av en anledning.
Att gråta tårar av glädje istället för tårar av sorg.

Att vara mig är ingen dans på rosor. Det är bara mitt liv och man får göra det bästa av situationen.