Nu är bägaren överfull
Känns som att livet är i total kaos.. Ni som känner mig förstår hur "allvarligt" det är när jag säger att jag sitter och dricker öl. Jag är helt ensam och dricker öl och inte bara en utan flera.
Mitt huvud är i total oreda. Allt är bara jobbigt och just nu känns det som att huvudet kommer sprängas om jag hör en enda liten sak till.
Ingen mår bra av den här händelsen, om alla kunde låta alla vara så blir det inte rörigare än vad det redan är. Inga fler missförstånd och "skydda-sig-själva-grejer så kanske det här får ett gott slut någon gång i framtiden. Tycker synd om alla inblandade.
Efter mitt tidigare vredesutbrott så har jag pratat med Ronja och fått prata av mig. Känns så himla bra att ha någon son orkar lyssna på allt trams, som inte tar ställning och bara är på min sida. Konstigt då det inte ens handlar om mig. Men jag har fått nog mitt huvud kan inte ta in mer nu.
Jättetråkigt att det har blivit som det blivit (min åsikt..) men det kanske var det bästa i slutänden i alla fall.
Har aldrig varit bra på att trösta men kan alltid lyssna och svara ärligt. Sån är jag men nu har det gått till bristningsgränsen.
Nu är det slut jag har klivit ut ur bubblan och är inte med i leken längre. Med det säger jag inte att jag vill säga upp kontakten med någon utan jag vill inte vara med i den här "leken" något mer.
Punkt och slut (dricka upp ölen, må psykiskt dåligt och sova - god natt..)