Linda.Anna.Eriksson

Jag satt och tänkte medan jag väntade på att mandys och Henke skulle komma. Tänkte så mycket så att jag kom på mig själv med att sitta på golvet, med fötterna i soffan och fryst blick rakt in i väggen.

Är så tacksam för alla vänner och människor runt omkring som ställer upp och bryr sig. Som kan ringa för att fråga hur man mår. Som ser på en att man inte mår bra. Som finns där utan att ha några ursäkter. Som man kan skratta med. Prata med och som lyssnar utan att anklaga.

Jag säger det sällan (aldrig egentligen!!) men jag älskar er. Ni vet vilka ni är<3